Flera somrar har jag flugfiskat i området kring Borgafjäll och i även detta år blev det en liten fiskeresa.
Den här texten har ingenting med motorcyklar att göra som mycket annat på sidan nuförtiden, men sidan handlar ju om att fly vardagen och det är värt att berätta om.
Vanligtvis har vi varit uppe och fiskat i Juli månad, då det är som mest mygg, knott och brännmya (svea), men i år kom vi upp lite senare och fantastiskt nog fanns det knappt en enda mygga. Eller brännmya heller för den delen. Brännmya är som knott, fast bara ett par tiondelars millimeter små, och de kryper genom kläder och struntar helt i att man har på sig myggmedel. När de biter så svider och bränner det, och när de svärmar runt huvudet på en så finns det inget sätt att bli av med dem.
Antingen var det myggfritt av en ren händelse, eller så berodde det på att det regnat så mycket på sistone så deras kläckningsplatser blivit översvämmade. Översvämmade var i alla fall de vattendrag där vi normalt sett fiskar. Saxån var minst en meter högre och likaså Korpån (det regnade 68mm bara på onsdagen).
John och jag körde med en kajak på taket till norrland på fredagen och kom fram på fredagskvällen till Dabbnäs där våra kära vänner Helén, Christer, Svenne, Pia mfl satt och kalasade på en grillmiddag. Den vedeldade badtunnan var fylld med vatten och kaminen brann för fullt. När alla ätit fick det helt enkelt bli ett dopp och några kalla öl.
Det var kanonväder för fiske på lördagsmorgonen och vi drog snabbt iväg och fiskade vid mitt favoritställe; där Daimaån möter Saxån. Vad det är som gör att fisken biter eller snarare inte biter på våra flugar vet nog ingen, men ibland nappar det flera gånger i tät följd och ibland är det helt dött. Denna dagen bjöd inte på mycket liv. Några små-öringar blev det men inget mer. Söndagen bjöd också på fiskeväder och vi fiskade på samma ställe. Precis när vi började äta bullens pilsnerkorv till lunch kom ett trevligt och oväntat möte. Det var ägarna av borgafjälls hotell som var ute på tur. Det bjöds på kaffe och berättades historier och var väldigt trevligt. Här brukar man inte möta mycket människor annars.
Dagen därpå flyttade vi oss till övre delen av saxån där vi förut sett att det funnits stor fisk. Egentligen finns det stor fisk överallt men de är inte alltid så sugna på våra flugor; en italienare vi träffade hade dagen innan fått en öring på tre kilo -fast med wobbler och spinnspö.
Ån blir bredare direkt efter dammen vid Borgasjön och eftersom att vattenståndet var så högt så hade det bildats en ganska stor sjö. Vi tog Johns kajak och paddlade ut en bit, men jag måste erkänna att jag först var skeptisk till att flugfiska två personer i en kanot. Allt gick jättebra och vi såg flera vak men det blev inte mer än några nafs den dagen.
När vi hade fått i oss kaffet och någon macka på måndagen så paddlade vi ut igen. Denna gång med lite mer tur på fisk-fronten men inte på väderfronten. Det blåste ganska mycket och vi paddlade runt och fiskade av flera ställen som såg bra ut. Vinden mojnade till slut och en sån där magisk femtonminuters-lucka infann sig. Plötsligt kom det fram flygfän och fisken började vaka försiktigt överallt. Då small det till i mitt spö och jag kunde veva in en mat-fisk. Vi hade några hugg till, men vi fick inte upp någon mer fisk förrän senare på dagen då vi paddlat ner en bra bit till ett lite mer strömt område. Just när vi skulle till att vända tillbaka pga blåsten så högg det igen. Det var en till öring i mat-storlek så nu hade vi nog med fisk för att vi skulle kunna äta den.
Det blev dags för middag och dags att tända en brasa. Ved skulle införskaffas och vi tog därför en promenad med yxan med oss. Plötsligt insåg vi att stället var fullt med både sork och lämmel, och vi lyckades (”råkade”) faktiskt fånga en lämmel. Om någon sett en arg katt så kan de kanske förstå hur en arg lämmel kan se ut. Jag visste inte att något så litet och sött kunde låta så ondskefullt. Men vi släppte såklart ut lämmeln i naturen igen och den verkade glad.
Summa sumarum så får man sig alltid en tankeställare när man åker upp till norrland och får ”vara sig själv för en stund”. Det kan vara roligt att leka med tanken att någon gång pröva på att bo där ett tag, men jag undrar om man skulle sakna vännerna (för att inte säga mobiltelefontäckning) efter ett tag.
Det blev totalt under ett kilo fisk och resan kostade ca 4000kr för två personer inklusive mat, dryck och bensin, så ett kilopris på öringen på runt 4000kr/kg får väl anses som ett kap. Vill man bara ha fisk så kan man gå till affärn, men vill man njuta av ren luft, tystnad och gott vatten så rekommenderas ett besök i Borgafjäll eller norrland i allmännhet.
P.s.
För den som är intresserad av motorcykeläventyr så kan jag avslöja att vi jobbar för fullt med materialet från Europaresan.
